Att barn utvecklas olika snabbt är en sanning som de flesta föräldrar idag känner till. Trots det, är det svårt att inte jämföra med andra och ifrågasätta om ens barns utveckling är ”normal” eller inte. Svaret på frågan ”när börjar barn gå” går att besvara på olika sätt. Det kan vara värt att fundera på varför frågan spelar roll för just dig. Är det en verklig oro eller ett resultat av att jämföra med andra?
Om du som förälder sökt fram en del av den enorma mängd information som finns kring ämnet har du antagligen fått fram en siffra som säger att barn normalt börjar gå någonstans mellan 10 till 18 månader. Förhoppningsvis känner du dig lugn efter det. Känner du någon tendens till oro så kan det vara värt att komma ihåg följande:
- Barns rörelseutveckling (eller andra milstolpar under de första åren) har väldigt liten påverkan på hur barnet blir som vuxen.
- Är barnet ”sent” med att gå har det oftast en naturlig förklaring. Till exempel att barnet skippade krypstadiet och hittade på annat spännande att utforska i världen.
- Är du orolig på riktigt så ta det med BVC direkt. Anekdoter på nätet är sällan ett bra substitut mot erfarenhet och forskning.
Motoriken kan utvecklas ojämnt – och det är inget konstigt
Motorik handlar om rörelseförmåga, det vill säga kopplingen mellan hjärna och kropp. Det är vanligt att kropp och hjärna utvecklas olika snabbt, men det jämnas ut efter hand. Ett barn kan vara störst i klassen, springa på hinderbanor och klättra i träd men fortfarande ha problem att förstå siffror eller uttala vissa ord som jämnåriga kan. På samma sätt kan ett barn räkna matte men inte använda en toalett.
Jämför inte ditt sämsta med andras bästa
Det kan vara värt att fundera på hur du själv mår när du scrollar igenom Facebook eller Instagram. Ofta kollar vi sociala medier när vi är uttråkade, eller kanske till och med mår dåligt. Och vad är det vi ser där? Drinkar i solnedgångar, nybyggda verandor och glada, rena bebisar. Det är sällan vi ser bajsblöjor och odiskade tallrikar. Vi tittar alltså på människors liv från deras bästa perspektiv när vi själva råkar vara i en tråkig eller hopplös stund. Inte smart!
På samma sätt tenderar vi att googla på ”är mitt barn normalt”-fraser när vi antagligen varken är på topp-humör eller ens benägna att ta emot svaret på ett förnuftigt sätt. Informationen på 1177 eller andra trovärdiga källor ger ju faktiskt ett svar som är baserat på forskning och som formuleras på ett enkelt och lugnande sätt. Men, går vi istället in på föräldraforumen är det såklart en stark lutning av solskens-historier och skryt, snarare än sanning – precis som på sociala medier. Folk är helt enkelt mer intresserade av att berätta hur tidigt deras barn varit, än tvärtom.
Det går att hjälpa barnet på vägen
Det är viktigt att komma ihåg att processen från sittande till gång innehåller flera steg som alla påverkar hur snabbt barnet börjar gå. Med det sagt så finns det sätt att hjälpa barnet att ta sina första stapplande steg.
Det är inte ovanligt att barn i dagens samhälle ligger på rygg mer än på mage i de yngre åren. Att ligga på mage tränar balans och stabilitet i rygg och nacke, och är viktigt för att kunna stå upp och kunna gå. För att öka motivationen att ligga på mage kan man ha något objekt i ögonhöjd med barnet – förslagsvis dig själv med peppande och uppmuntrande ord och minspel så att ditt barn har något intressant att titta på.
Det är inte heller ovanligt att barn utvecklar andra sätt att röra sig framåt på än krypning. Att dra sig själv med armarna och hoppa fram med rumpan är till exempel ett sätt. Barnet har då ofta inte lika stort incitament att ställa sig upp, om man jämför med krypare. Och går du i tankar i stil med ”varför kryper inte mitt barn som alla andra?” kan du förslagsvis istället vara glad över att ditt barn är kreativt! Krypa eller hoppa på rumpan kommer inte längre vara något väsentligt transportsystem ändå, och det spelar väldigt liten roll i slutändan, så varför inte ta ett positivt perspektiv om man nu måste lägga någon värdering i det över huvud taget!
Läs också: När bör man sluta med napp
Peppa snarare än push
När barnet sedan kan gå men kanske går tillbaka till det gamla, är tipset fortfarande motivation. Spring och lek med barnet, köp bollar och andra uteleksaker. Visa hur fantastiskt det kan vara att röra på sig, helt enkelt!
Tänk också på att peppa, snarare än pusha. Barnet är inte stressat över att det är några månader sent med att gå, och det bör inte du heller vara. Och är du stressad eller orolig så kontakta sjuksköterskorna på BVC så att du får råd och tips som fungerar. De har varit med om detta förr.